Telomerer är kromosomernas skyddande ändar. De blir kortare vid varje celldelning och används därför som en biologisk åldersmarkör. Livsstilen påverkar takten, men inget sätt att förlänga dem är säkert visat. Genetiskt längre telomerer är dessutom kopplade till högre risk för flera cancerformer.
Ämnet ligger nära försäljning av tester och tillskott, och det märks. Läkartidningens genomgång bär rubriken forskning med motstridiga fynd, och det är den ärligaste sammanfattningen som finns. Här går vi igenom vad som är säkert, vad som är osäkert och vad du kan göra något åt.
Vad är telomerer?
Varje kromosom slutar med en telomer, en kort DNA-sekvens som upprepas tusentals gånger. Hos människan är sekvensen TTAGGG. Den innehåller inga gener. Bilden av plastdoppet i änden av ett skosnöre är sliten men träffande: telomeren håller ihop kromosomen och hindrar att ändarna klistras samman eller uppfattas som brott.
Vid varje celldelning kopieras DNA-strängen inte ända ut. Några baspar går förlorade, och det är telomeren som betalar. När den nått en kritisk längd slutar cellen dela sig och går in i senescens. Den dör inte, den blir kvar i vävnaden och utsöndrar inflammatoriska signalämnen. Där möts telomerforskningen och forskningen om låggradig inflammation. Samma slitage drar dessutom på cellens förråd av NAD+, eftersom DNA-skador drar upp aktiviteten i PARP-systemet.
VARFÖR TELOMEREN BLIR KORTARE VID VARJE DELNING
DNA kopieras inte ända ut
Enzymet som kopierar DNA kan inte börja vid strängens allra sista bokstav. Några baspar går förlorade varje gång cellen delar sig.
Telomeren är bufferten
Ändarna består av en upprepad sekvens utan gener. Det är den som offras, så att ingen genetisk information går förlorad.
En kritisk längd nås efter 40 till 60 delningar
När bufferten är förbrukad tolkar cellen ändan som ett DNA-brott och slutar dela sig. Tillståndet kallas senescens.
Cellen blir kvar och läcker
Senescenta celler dör inte utan stannar i vävnaden och utsöndrar inflammatoriska signalämnen.
Telomeras: enzymet bakom Nobelpriset 2009
Kroppen har ett enzym som kan bygga tillbaka telomeren. Det heter telomeras, och upptäckten av det gav Elizabeth Blackburn, Carol Greider och Jack Szostak Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2009, utdelat av Karolinska Institutet.
I de flesta av kroppens celler är telomeras avstängt efter fosterstadiet. Aktivt är det i könsceller, i stamceller och i vissa immunceller. Det är inte ett misstag av evolutionen. Omkring 90 procent av cancercellerna har återaktiverat telomeras, och det är just den återaktiveringen som ger dem obegränsad delningsförmåga. Ett medel som skruvade upp telomeras i hela kroppen vore alltså inte självklart något att önska sig.
Kan man förlänga sina telomerer?
Kort svar: ingen har visat det på ett sätt som håller. Enskilda försök har sett förlängning i vita blodkroppar, men grupperna är små, uppföljningstiderna korta och mätmetoderna olika. Blodceller byts dessutom ut hela tiden, så ett längre medelvärde kan lika gärna betyda att sammansättningen av celler har ändrats som att någon enskild cell har byggt på sin telomer.
Det som däremot går att påverka är takten i förkortningen. Rökning, fetma, långvarig stress och stillasittande hör i befolkningsstudier ihop med kortare telomerer. Sambanden är svaga men konsekventa, och de pekar alla mot samma sak: oxidativ belastning och kronisk låggradig inflammation sliter på ändarna snabbare än celldelningen ensam gör. Vill du läsa mer om hur den inflammatoriska terrängen ser ut och vad som är uppmätt om den, finns underlaget bakom vår antiinflammatoriska formulering beskrivet för sig.
Hur mäter man telomerer?
Nästan alltid i vita blodkroppar, eftersom de är lätta att komma åt. Den vanligaste metoden är kvantitativ PCR, som ger ett förhållandetal mellan telomer-DNA och ett referensgenom snarare än en längd i baspar. Southern blot ger längden i baspar och räknas som referensmetod, men kräver mycket material. Flow-FISH används inom vården vid misstanke om ärftliga telomersjukdomar.
De tre metoderna ger olika tal för samma prov, vilket är ett av skälen till att studier är svåra att jämföra. Det finns tester som säljs direkt till konsument och som marknadsförs som mått på biologisk ålder. De mäter ett medelvärde i blodceller vid ett tillfälle, med stor variation mellan individer, och ger ingen information som förändrar vad du bör göra. Din vårdcentral erbjuder inte analysen, och det är inte ett förbiseende.
qPCR
Mäter förhållandet mellan telomer-DNA och ett referensgenom. Billigast, används i de flesta stora studierna.
SOUTHERN BLOT
Ger längden i baspar och räknas som referensmetod. Kräver mycket DNA och är dyr.
FLOW-FISH
Mäter cell för cell med fluorescens. Används kliniskt vid misstänkta telomersjukdomar.
Träning, stillasittande och telomerer
Här finns ett svenskt resultat som är mer intressant än sitt genomslag. 49 deltagare, stillasittande och överviktiga och alla 68 år, ingick i ett randomiserat försök där interventionsgruppen fick fysisk aktivitet på recept. Telomerlängden mättes i blodceller vid start och efter 6 månader.
Två fynd, och det är det andra som citeras minst. Antalet steg per dag hade inget samband alls med telomerlängden, trots att stegen ökade signifikant. Den minskade sittiden hade det: sambandet var rho minus 0,68 med p lika med 0,02. Tiden i träning gick till och med åt motsatt håll, rho minus 0,39, utan att nå signifikans. Slutsatsen som forskarna själva drar är försiktig, och den handlar om att bryta stillasittandet snarare än om att träna mer.
DET SOM FAKTISKT MÄTTES I DEN SVENSKA STUDIEN
En systematisk översikt av fysisk aktivitet och telomerlängd landar i samma försiktighet. Sambandet finns i tvärsnittsstudier, det är svagare i interventionsstudier, och det beror på vilken metod som använts. Ingen dos-responskurva har kunnat fastställas.
Kost och telomerer: vad som faktiskt är uppmätt
Den största undersökningen på området följde 4 676 kvinnor i Nurses Health Study, alla friska vid provtagningen, och jämförde deras poäng på en medelhavskostskala med telomerlängden i vita blodkroppar. De med lägst följsamhet hamnade på ett z-värde för telomerlängd på minus 0,038, de med högst på plus 0,072, med p för trend 0,004. Samma kostmönster ligger bakom studierna på polyfenolerna i olivolja, där utslagen är lika verkliga och lika små. Skillnaden är verklig men liten, och det är kostmönstret i sin helhet som hänger ihop med den, inte någon enskild råvara.
Det gör det franska ursprungsspårets fråga, alltså vilka livsmedel som aktiverar telomeras, till fel fråga. Ingen mat har visats aktivera telomeras hos människor. Det som är uppmätt är ett samband mellan ett kostmönster med grönsaker, baljväxter, fisk, nötter och olivolja och en marginellt längre telomer. Samma mönster är dessutom kopplat till lägre inflammationsmarkörer, vilket sannolikt är samma historia sedd från ett annat håll. Lever du med långvarig värk hänger de trådarna ihop, och den frågan går vi igenom under kosttillskott vid långvarig smärta.
Varför längre inte alltid är bättre
Det här är den del som saknas i nästan allt som skrivs om ämnet, och det är den som gör hela sammanhanget begripligt. En mendelsk randomisering använde ärftliga genvarianter som styr telomerlängd för att komma runt problemet med omvänd orsakssamband. Underlaget hämtades från 103 studier och omfattade 35 cancerformer och 48 andra sjukdomar, med 420 081 fall och 1 093 105 kontroller.
Resultatet var entydigt åt ett håll. Genetiskt längre telomerer var kopplade till högre risk för flera cancerformer, starkast för gliom med oddskvot 5,27, för lungadenokarcinom med 3,19 och för melanom med 1,87. Åt andra hållet fanns en lägre risk för kranskärlssjukdom, oddskvot 0,78. För psykiatriska, autoimmuna och inflammatoriska sjukdomar syntes i stort sett ingenting.
Tolkningen är rimlig när man tänker efter. En cell med lång telomer kan dela sig fler gånger, vilket är bra för vävnadens förnyelse och dåligt om cellen har blivit skadad. Telomerlängd är därför ingen hälsopoäng att maximera, och det som faktiskt går att räkna i år finns i stället i forskningen om longevity. Det är ett bra skäl att vara skeptisk mot varje produkt som lovar just det.
Vanliga frågor om telomerer
Vad är telomerer?
Skyddande ändar på kromosomerna, uppbyggda av en kort DNA-sekvens som upprepas tusentals gånger. De innehåller inga gener och fungerar som en buffert: vid varje celldelning kopieras inte strängen ända ut, och det är telomeren som förbrukas i stället för genernas information.
Kan man förlänga sina telomerer?
Inte på ett sätt som är säkert visat i kontrollerade försök. Enskilda studier har sett förlängning i blodceller, bland annat en svensk på 49 deltagare där minskad sittid hängde ihop med längre telomerer, men grupperna är små och metoderna varierar. Det som går att påverka med säkerhet är takten i förkortningen, inte att vrida klockan bakåt.
Hur mäter man telomerer?
Oftast med qPCR på vita blodkroppar, som ger ett förhållandetal snarare än en längd i baspar. Southern blot ger längden men kräver mer material. Flow-FISH används inom vården vid misstanke om ärftliga telomersjukdomar. Det finns tester som säljs direkt till konsument, men de mäter blodceller vid ett enda tillfälle och kan inte tolkas som en biologisk ålder.
Vilket vitamin ökar telomerlängden?
Inget vitamin har i randomiserade försök visats förlänga telomerer. I observationsstudier ses samband med D-vitamin, folat och B12, men sådana samband kan lika gärna spegla att den som har goda vitaminnivåer också röker mindre och rör sig mer. Att köpa ett vitamin för telomerernas skull har inget stöd.
Betyder längre telomerer alltid bättre hälsa?
Nej, och det är det viktigaste att ta med sig. I en mendelsk randomisering på 420 081 fall var ärftligt längre telomerer kopplade till högre risk för flera cancerformer, samtidigt som risken för kranskärlssjukdom var lägre. Telomerlängd är alltså inte ett hälsomått som ska maximeras.
Vad gör stress med telomererna?
Långvarig psykosocial stress hör i befolkningsstudier ihop med kortare telomerer, och den föreslagna vägen går via oxidativ belastning och kronisk låggradig inflammation. Sambanden är genomgående svaga och observationella. Sömn, återhämtning och rökstopp är de åtgärder som har bäst stöd, och de har god effekt på annat oavsett vad telomeren gör.
Källor
Sjögren P, Fisher R, Kallings L, Svenson U, Roos G, Hellénius ML. Stand up for health, avoiding sedentary behaviour might lengthen your telomeres: secondary outcomes from a physical activity RCT in older people. British Journal of Sports Medicine, 2014;48(19):1407-1409. DOI: 10.1136/bjsports-2013-093342
Blackburn EH, Epel ES, Lin J. Human telomere biology: A contributory and interactive factor in aging, disease risks, and protection. Science, 2015;350(6265):1193-1198. DOI: 10.1126/science.aab3389
Crous-Bou M, Fung TT, Prescott J, Julin B, Du M, Sun Q, Rexrode KM, Hu FB, De Vivo I. Mediterranean diet and telomere length in Nurses’ Health Study: population based cohort study. BMJ, 2014;349:g6674. DOI: 10.1136/bmj.g6674
Telomeres Mendelian Randomization Collaboration (Haycock PC, Burgess S, Nounu A, Zheng J, Okoli GN et al.). Association Between Telomere Length and Risk of Cancer and Non-Neoplastic Diseases: A Mendelian Randomization Study. JAMA Oncology, 2017;3(5):636. DOI: 10.1001/jamaoncol.2016.5945
Mundstock E, Zatti H, Louzada FM, Oliveira SG, Guma FTCR, Paris MM, Rueda AB, Machado DG, Stein RT, Jones MH, Sarria EE, Barbé-Tuana FM, Mattiello R. Effects of physical activity in telomere length: Systematic review and meta-analysis. Ageing Research Reviews, 2015;22:72-80. DOI: 10.1016/j.arr.2015.02.004
