Inflammation i foten är ingen diagnos, det är ett samlingsnamn för minst fem olika tillstånd. Var det gör ont avgör allt: hälens undersida pekar mot plantarfascian, insidan av fotvalvet mot tibialis posterior, ovansidan mot sträcksenorna. Behandlingen skiljer sig åt, och för de flesta av dem är vila fel svar.
Var i foten gör det ont?
Detta är den fråga som avgör resten. Symtomen är förvillande lika: ömhet, svullnad, stelhet på morgonen, värre efter belastning. Det som skiljer tillstånden åt är läget och vad som utlöser smärtan. En fysioterapeut lägger ofta mindre än 5 minuter på att peka ut strukturen, och du kan komma en bra bit på egen hand.
Sätt ett finger på den ömmaste punkten. Kan du täcka den med en fingertopp talar det för en sena eller ett senfäste. Är hela framfoten öm när du kramar den tvärs över talar det i stället för lederna mellan mellanfotsbenen. Strålar det som en elektrisk stöt ut i två tår är det en nerv. Sitter ömheten i stället bakom hälen, i själva hälsenan några centimeter ovanför hälbenet, är det inte foten det handlar om utan hälsenan och dess belastning.
| Var det gör ont | Vilken struktur | Typiskt utlösande | Det som hjälper först |
|---|---|---|---|
| Hälens undersida, värst första stegen på morgonen | Plantarfascian | Ökad gångmängd, hårt underlag, platta skor | Tunga tåhävningar varannan dag, inlägg |
| Insidan av fotvalvet och bakom inre fotknölen | Tibialis posterior | Överpronation, snabb viktökning, långa stående pass | Inlägg med stöd under fotvalvet, excentrisk styrka |
| Utsidan av foten bakom yttre fotknölen | Peroneussenorna | Löpning på lutande underlag, tidigare stukning | Balansträning, gradvis ökad belastning |
| Ovansidan av foten, ett band tvärs över | Sträcksenorna | För hårt knutna skridskor, pjäxor eller skosnören | Lossa på trycket, avlasta några dagar |
| Framfoten, brännande, strålar ut i tredje och fjärde tån | Nerv, Mortons sjukdom | Smala skor, höga klackar | Bredare skor, pelott bakom trampdynan |
Plantarfascian är ingen sena
Den vanligaste orsaken till ont i foten är inte en seninflammation alls. Plantarfascian är en bred bindvävsplatta som spänns ut under fotvalvet, från hälbenet fram till tårnas grundleder. Den fungerar som ett fjäderblad, inte som en sena som drar en muskel. Att besväret ändå kallas inflammation är samma språkliga glidning som vid fascia inflammation i resten av kroppen.
Det ger ett symtom som är nästan diagnostiskt: de första stegen på morgonen är de värsta. Foten har varit stilla i 7 timmar, vävnaden har stelnat, och de tio första stegen känns som att gå på glas. Sedan släpper det. Fram på kvällen, efter en dag på benen, kommer det tillbaka.
Ordet hälsporre gör ofta mer skada än nytta här. Sporren är en benpålagring som syns på röntgen, men den finns lika ofta hos personer utan besvär och den är inte det som gör ont. Behandlingen riktar sig mot fascian, inte mot sporren. Även smärtan i sig är ett dåligt mått på hur illa det står till med vävnaden.
De verkliga seninflammationerna i foten
Tre senstråk står för nästan alla riktiga senbesvär i foten, och de har olika personlighet.
Tibialis posterior löper bakom den inre fotknölen och bär upp fotvalvet. Sviktar den sjunker fotvalvet långsamt, och foten vrids utåt. Det är det allvarligaste av de tre, eftersom en obehandlad svikt kan bli bestående. Tecknet att känna till: du klarar inte att gå upp på tå på ett ben på den onda sidan.
Peroneussenorna löper bakom den yttre fotknölen och stabiliserar foten utåt. De blir sällan besvärade utan förhistoria. Nästan alltid finns en gammal stukning i bakgrunden som aldrig fick tillbaka sin balansförmåga.
Sträcksenorna på ovansidan är de enklaste. Här handlar det oftast om yttre tryck: skosnören, pjäxor, skridskor. Ett band av ömhet tvärs över ovansidan som kom efter en skidvecka behöver ingen avancerad behandling, bara mindre tryck.
SÅ UPPSTÅR ETT SENBESVÄR I FOTEN
Varför ordet seninflammation är missvisande
Namnet lovar en inflammation. Vävnaden håller sällan det löftet. När forskare började ta prover från senor som gjort ont i månader hittade de kollagenfibrer i oordning, inväxande kärl och nya nervändar, men knappt några av de vita blodkroppar som en inflammation består av. Slutsatsen publicerades i BMJ 2002 under en rubrik som inte lämnade utrymme för tolkning: det är dags att överge myten om tendinit.
Det låter som en detalj för specialister. Det är det inte, för det ändrar behandlingen helt. Vore problemet en inflammation skulle vila och inflammationshämmande tabletter lösa det. Är problemet i stället en sena som tappat kvalitet gör vila saken värre: senan blir svagare av att inte belastas, och smärtan kommer tillbaka så fort du rör dig igen.
VILA ELLER BELASTA?
Det många gör
- Slutar gå och tränar ingenting alls
- Väntar på att inflammationen ska lägga sig av sig själv
- Tar tabletter i flera veckor i rad
- Börjar om på samma nivå när smärtan tystnat
Det som fungerar
- Håller igång vardagsgången, sänker mängden
- Belastar senan styrt och gradvis, varannan dag
- Använder tabletter i några dagar för att komma igång
- Ökar med 10 procent i veckan, inte mer
Vad som faktiskt fungerar, struktur för struktur
Här finns riktiga studier att luta sig mot, vilket är ovanligt på det här området.
För plantarfascian jämförde en dansk randomiserad studie 2015 två upplägg hos 48 patienter med ultraljudsverifierad plantarfasciit. Alla fick inlägg. Den ena gruppen fick daglig stretching av fascian, den andra tunga tåhävningar med en hoprullad handduk under tårna, varannan dag. Efter 3 månader låg styrkegruppen 29 poäng lägre på funktionsindexet, en tydlig skillnad.
poängs bättre fotfunktion efter 3 månader med tunga tåhävningar varannan dag, jämfört med daglig stretching
Rathleff m.fl. 2015, 48 patienter med plantarfasciit. Vid 12 månader var grupperna lika bra: styrketräningen gör vägen kortare, inte slutresultatet bättre.
Den sista meningen är viktig och sällan utskriven någonstans. Skillnaden hade jämnat ut sig efter ett år. Det betyder att plantarfasciit läker för de flesta oavsett vad du gör, men att rätt träning kortar den tid du går omkring med ont.
För tibialis posterior finns en randomiserad studie på 36 personer med tidig svikt. Alla fick inlägg och stretching i 12 veckor. De två grupper som dessutom tränade progressiv styrka förbättrades mer, och mest gjorde den grupp som tränade excentriskt, alltså i den bromsande fasen av rörelsen. Inlägg ensamt gav minst.
För peroneussenorna finns ingen motsvarande studie, men principen är densamma: balansträning på ett ben plus gradvis ökad belastning. Räkna med 12 veckor innan foten känns pålitlig igen, oavsett vilken av strukturerna det gäller.
Skor och inlägg: vad de kan och inte kan
Skor är det första de flesta svenska sidorna nämner, och det är rimligt: en fot som gör ont på hårt underlag i platta skor har ofta ett skoproblem innan den har ett senproblem. Men förväntningarna på inlägg är för höga.
Den största studien på området randomiserade 135 personer med plantarfasciit till tre sorters inlägg: en tunn skumgummiplatta utan effekt, ett prefabricerat fastare inlägg och ett individuellt formgjutet. Efter 3 månader var de riktiga inläggen omkring 8 poäng bättre än placeboinlägget på funktion. Efter 12 månader fanns ingen skillnad kvar alls. Och de dyra formgjutna var inte bättre än de färdiga från hyllan.
Slutsatsen att dra: köp ett prefabricerat inlägg om du har ont nu, det ger en genväg genom de första månaderna. Lägg inte flera tusen kronor på formgjutna innan du provat ett färdigt. Och räkna inte med att inlägget ensamt löser problemet, det köper dig tid att träna.
För skor gäller tre enkla saker. Tillräcklig bredd över trampdynan, särskilt vid nervbesvär i framfoten. Något häl mot marken, eftersom en helt platt sula ökar dragningen i fotens fascia. Och en sula som inte går att vrida som en disktrasa.
Terrängen som avgör hur snabbt det läker
Två fötter med samma diagnos läker olika fort, och skillnaden ligger sällan i behandlingen. Senvävnad byggs långsamt om och bara när förutsättningarna finns.
Vikten spelar mest roll av allt vid fotbesvär, eftersom varje steg mångfaldigar den. Sömnen kommer därnäst, även den underskattad: senvävnad byggs om nattetid, och 4 veckor med 5 timmars sömn märks. Rökning försämrar blodflödet i en vävnad som redan har dåligt blodflöde. Diabetes och sköldkörtelsjukdom ändrar senans kvalitet och är underskattade orsaker till besvär som inte vill ge sig.
Den allmänna inflammationsnivån i kroppen hör också hit, det som mäts som låggradig inflammation. Den styrs av kost, sömn och rörelse, och den påverkar hur ont en irriterad struktur gör. Vill du arbeta med den delen finns ett tillskott riktat mot senbesvär eller en bredare antiinflammatorisk formulering, som komplement till belastningen och aldrig i stället för den.
Och håll igång. En fot som avlastas helt i 6 veckor kommer tillbaka svagare än den var. Byt bara ut det som gör ont mot något som inte gör det: cykla i stället för att springa, simma i stället för att gå långt.
När du ska söka vård
De flesta fotbesvär klarar sig med tid och rätt belastning. Fem situationer gör att du ska boka en tid i stället för att vänta.
- Du klarar inte att gå upp på tå på ett ben. Det pekar mot en svikt i tibialis posterior som inte ska vänta.
- Fotvalvet har sjunkit ihop synligt de senaste månaderna.
- Smärtan kom plötsligt under belastning och du kunde inte stödja på foten, vilket kan vara en stressfraktur eller en senruptur.
- Röd, varm och svullen fot med feber.
- Ingen förbättring alls efter 12 veckors styrd träning.
I Sverige kan du boka fysioterapeut direkt utan remiss, och det är oftast rätt första kontakt vid fotbesvär. Vårdcentralen tar vid om det behövs bilddiagnostik. 1177 beskriver de vanligaste fottillstånden och när de ska bedömas.
Vanliga frågor om inflammation i foten
Vad ska man göra om man har inflammation i foten?
Ta reda på vilken struktur det gäller, för behandlingen skiljer sig åt. Sitter det under hälen är tunga tåhävningar varannan dag plus ett inlägg det som har bäst stöd. Sitter det på ovansidan efter hårt knutna skor räcker det att lossa på trycket. Sänk mängden gång i stället för att sluta helt.
Vilka är symtomen på inflammation i senan i foten?
Ömhet på en punkt du kan peka ut med ett finger, stelhet de första stegen efter vila, svullnad längs senstråket och smärta som ökar timmarna efter belastning snarare än under den. Svullnad över hela foten utan en tydlig punkt talar för något annat.
Hur lång tid tar det för en inflammation i foten att läka?
Räkna i månader, inte veckor. Ett tryckutlöst besvär på ovansidan lägger sig på 1 till 2 veckor. Plantarfasciit och senbesvär tar 12 veckor med styrd träning, och har besvären funnits i över ett år tar det längre. Riktningen är densamma.
Vad lindrar inflammation i foten?
Kortsiktigt: mindre belastning, ett prefabricerat inlägg, kyla på en akut svullnad och inflammationshämmande tabletter i några dagar. Långsiktigt är det belastning i rätt dos som gör jobbet. Kyla och tabletter dämpar symtomet utan att förändra vävnaden.
Vad gör man åt seninflammation?
Belastar den, styrt och gradvis. En sena som gjort ont i mer än 6 veckor innehåller sällan någon inflammation kvar, utan vävnad som tappat kvalitet. Den byggs bara upp av att användas. Vila gör den svagare, vilket är den vanligaste anledningen till att ett besvär drar ut på ett helt år.
Hjälper inlägg vid ont i foten?
Ja, men mindre än många hoppas. I den största studien var färdiga inlägg omkring 8 poäng bättre än ett placeboinlägg efter tre månader, och skillnaden var borta efter ett år. Individuellt formgjutna var inte bättre än prefabricerade. Börja billigt.
Kan man träna med inflammation i foten?
Ja, och du bör. Byt ut det som gör ont mot cykling, simning eller styrketräning sittande. Riktmärket är att smärtan efter passet ska ha lagt sig inom ett dygn. Sitter den kvar i två dygn var dosen för hög, och du sänker den i stället för att sluta.
Källor
Khan K.M., Cook J.L., Kannus P., Maffulli N., Bonar S.F. (2002). Time to abandon the “tendinitis” myth. British Medical Journal, 324(7338), 626-627. DOI: 10.1136/bmj.324.7338.626
Cook J.L., Purdam C.R. (2009). Is tendon pathology a continuum? A pathology model to explain the clinical presentation of load-induced tendinopathy. British Journal of Sports Medicine, 43(6), 409-416. DOI: 10.1136/bjsm.2008.051193
Rathleff M.S., Mølgaard C.M., Fredberg U. et al. (2015). High-load strength training improves outcome in patients with plantar fasciitis: a randomized controlled trial with 12-month follow-up. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports, 25(3). DOI: 10.1111/sms.12313
Landorf K.B., Keenan A.M., Herbert R.D. (2006). Effectiveness of foot orthoses to treat plantar fasciitis: a randomized trial. Archives of Internal Medicine, 166(12), 1305. DOI: 10.1001/archinte.166.12.1305
Kulig K., Reischl S.F., Pomrantz A.B. et al. (2009). Nonsurgical management of posterior tibial tendon dysfunction with orthoses and resistive exercise: a randomized controlled trial. Physical Therapy, 89(1), 26-37. DOI: 10.2522/ptj.20070242
